HISTORIK

NORRLANDETS BYALAG

Copyright © All Rights Reserved

 

Norrlandets Byalag grundades den 22 juli år 1973 i bygdegården på Bönan, för att tillvarataga de boendes på Norrlandet, Bönan och Utvalnäs intresse. Den främsta uppgiften blev att uppnå bättre upplåtelsevillkor för tomtmarken. Den första styrelsen, som till en början fungerade som interimstyrelse bestod av

Lars Berglundordförande

Lars Ömanvice ordförande

Björn Trång sekreterare

Stig Janssonkassör

Thure Sundinledamot

 

Testebo utmark, som omfattade all mark från Testebo by till gränsen mellan Hille (Harkskär) donerades till Gävle Stad under 1600-talet tillsammans med andra markområden och flera av de i Gävlebukten liggande öarna. Donationerna var en form av ständig besittningsrätt, för vilken Gävle stad erlade en årlig avgift, som svarade mot värdet av ett visst antal stänger järn. Systemet med donationsjorden bestod ända fram till år1969. I och med att Gävle stad tvingades fråga kungen (staten) om lov för att vidtaga åtgärder på fastigheter på donationsjorden upplevdes systemet som krångligt och otidsenligt.

 

Vad gäller Norrlandet hänvisade Gävle stad till donationsjordsbestämmelserna, som skäl för att inte kunna upplåta tomträtter eller låta arrendatorerna lösa in sina tomter. Ganska tidigt i Byalagets verksamhet visade det sig att Gävle stad emellertid hade ett generellt tillstånd från kungen sedan början av 1900-talet att avyttra fastigheter för bostadsändamål från donationsjorden.

 

Efter andra världskriget och framåt visade det politiska etablissemanget tydlig ovilja i första hand gentemot den bofasta befolkningen. Den kulminerade i 1960 års byggnadsplan, som endast tillät förekomsten av fritidshus på Norrlandet. Det spelade ingen roll om man var fiskare på orten och hade haft sin tomt i hundratals år.

 

År 1968 påbörjades de första överläggningarna mellan Gävle stad och staten om avveckling av donationsjorden. I samband med det kallade Gävle Fiskareförening till ett möte med den politiska ledningen i Gävle. Därvid meddelade politikerna att de viktigaste frågor, som skulle genomföras för de boende inom området var:

 

1.Alla åretruntboende skulle få lösa sina tomter

 

2.Minst tomträtt till alla fritidshus

 

3.En delegation av boende skall vara med på vissa möten i förhandlingarna

 

Ingen av dessa punkter infriades. Gävle stad och staten fullföljde avtalet år 1969. Sedan den dagen har kommunen varit full ägare av marken utom de avsnitt staten behöll för egna anläggningar, fortet i Gråberget och en del av Eggegrund för att nämna ett par exempel.

 

Efter avtalets ikraftträdande fördubblades tomtörena tre år i rad, vilket ledde till mycket starka missnöjesyttringar, som tillsammans med ”löftesbrottet” var den direkta orsaken till det möte, som i sin tur grundade Norrlandets Byalag. Stig Jansson på Bönan var den, som tog det direkta initiativet till grundandet. Samma sommar år 1973 beslutade Gävle kommun att Norrlandets Byalag skulle vara remissinstans i frågor som rörde Norrlandet.

 

Typiska skarpa frågor före 1989 har varit rätten att över huvud taget få vara mantalsskriven här och rätten att installera vattentoalett utan att politikerna lade sig i beslutet. Frågor av det här slaget kan i dag verka konstiga men länder till eftertanke om hur det skulle ha sett ut om inte Norrlandets Byalag funnits.